sova utan lalli

Varje natt i hela sitt liv har Emil kramat sin kära Lalli. Tror faktiskt inte att han nånsin somnat utan den! Den fanns med i sjukhussängen när han var på sömnskola och efter det blev lalli så viktig. Lalli heter den ljusblåa gråa elefanten eftersom Emil inte kunde säga nalli utan sa lalli och när han väl lärde sig säga nalli så hette elefanten fortfarande lalli. Lalli fick vara med när Emil började dagis och sakta fick vi jobba så lalli kunde stanna hemma medan Emil var på dagis. Lalli har tappat sina ben några gånger och både jag och svärmor har tråcklat fast dem igen (vi är inte dåliga på att sy utan det är tyget som ger upp).
Igår på morgonen hade Emil tydligen med sig lalli när de förde Ellen till förskolan och sen dess är lalli försvunnen. Sorgen var stor igår när Emil skulle sova men han var så trött att han somnade i alla fall. Vi funderade lite om lalli ikväll men så klart kan han ju inte komma ihåg när han haft den senast. En ledsen blick och en suck innan läggdags men Emil somnade riktigt bra utan lalli. Ett litet hopp finns ännu att den fallit emellan nånstans i Anders bil så där ska letas men annars tror jag att vi börjar leva utan lalli nu.
Idag fick vi brev från barnpoli så nästa vecka blir det röntgen och ekg. Skönt att vi slipper fort och kolla, tog ju bara en vecka att få tid. Hoppas vi får svaren fort och att de inte visar något värre! Hann bli lite nervös ikväll när hon började klaga på ont i sidan men efter en stund hade ontet flyttat sig ner i magen så nu får jag vara orolig spysjukan istället...

red. Lalli är återfunnen och ordningen återställd.