Så var det dags i onsdags. Damen skulle få sina rör och slippa leva i tunnan. Förhoppningsvis skulle hörseln bli bättre. Blev tidig uppstigning för oss som fortfarande var i nån sorts semestertidszon. På med emlaplåster och iväg till barnavdelningen. Där fick hon byta om till kaninpyjamas och ligga och titta på barnkanalen. Mamman försökte desperat läsa och tänka på annat än att de skulle söva ner hennes lilltjej. Var även ett annat barn i samma rum som också skulle sövas. De fick åka först och vi fortsatte vänta. Spännande värre, så efter lite mer än en timmes väntande kom de med medicinen och damen som var trött från förr blev ännu tröttare. Så rullades hon iväg och jag följde med ner till op, jag med min operationsskräck. Stelnade till då jag såg alla grönklädda människor. Men där bland alla grönklädda fanns min kusin fru, lugnade enormt. Jag fick på mig lila "förkläde" och rosa mössa och följde med in i operationssalen. Träffade öronläkaren och narkosläkaren och vips så sov dottern och jag blev utjagad.
Upp tillbaka till barnavdelning och vänta. Försökte läsa mera men det var svårt att koncentrera sig. En timme senare kom de upp med en sovande Ellen. Hon hade nog varit vaken och sagt hej men fortsatte sova. Sov nästan en timme innan hon började prata och då sa hon genast till om att det gjorde ont. Hon fick medicin och saft. Fortsatte vila. Det andra barnet som blivit sövd åt lunch och for hem. Men våran dam ville inte ens sitta upp. Anders kom med present åt Ellen och jag passade på att smita ner och dricka kaffe.
När Anders for igen så hade vi fått i Ellen en skål kräm och lite saft. Då fick hon glass och fick se film och piggnade till lite. Ville till och med på wc men benen bar inte, fick hålla i henne ordentligt.
Blev en extra läkarkontroll och allt var bra. Läkaren rekommenderade mera dricka och sköterskorna fixade smörgås och trip. Efter det började jag känna igen Ellen och när filmen var slut var hon nere på golvet och hoppade och hon fick på sig sina egna kläder och vi packade ihop och tackade för oss.
Hämtade sonen som mina föräldrar hämtat från dagis och Ellen var så pigg och nöjd. Senare på kvällen kom barnens farmor med en fin bukett och presenter, barnen myste med fammo en stund. Ellen hade samma energi som vanligt och inte en enda gång klagade hon på ont.
På kvällen somnade hon kramandes sin nalle som hon fått från barnavdelningen och det gosedjur som Anders hade köpt åt henne.
Är glad att vi har vårt sjukhus här i stan, nära service och trygg och lugn atmosfär. Hoppas vi får ha kvar det lilla som finns kvar av vårt sjukhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar