Kokkolaresan from hell, typ

Såg någon oss idag så radera allt ur ert minne. Tack! Hörde någon oss så ber jag om ursäkt direkt! Det här var inte en av de bästa utfärder till grannstaden!
Först blev vi sena eftersom fadern i huset for iväg på något direkt efter jobbet. Det resulterade i en mycket stressad mor som i sin tur stressade barnen. Vi skulle äta på ett hamburgerställe i jeppis men Emil fick närapå utbrott eftersom han trodde att han skulle får korv och så blev det bara franskisar.
Normalt brukar Emil sova på väg till Kokkola men idag var han hur pigg som helst och sparkade i mitt ryggstöd vilket inte passade sig när jag varit till kotknäckaren nån timme före... Alltså stannade vi till några gånger på vägen och samlade oss. Tack Ross Green!
Framme i kokkola skulle jag in till punnitse&säästää (stavning?) och valde att lämna de tre andra familjemedlemmarna i bilen. När jag kom ut tillbaka stod Anders utanför bilen och samlade nerverna medan barnen satt kvar i bilen.
Sedan var det byxhandlande åt Emil eftersom fammo och faffa gett honom pengar till det. Nope han skulle inte ha byxor utan lego. Inte ens bamsebyxor. Till sist fick vi köpa ett par byxor om han också fick en poliströja på köpet. Ross Green här hade du gärna fått vara med!!
Plötsligt blev någon vessanödig och vi fick söka upp ett wc och gissa vad som finns bredvid wc vid köpcentret jo en leksaksbutik. Nå vi gav efter och gick in och pillade på vartenda vapen vi hittade och kollade lego.
Nu var det bara lite attiraljer till Ellens telefon och vi övertalade Ellen att åka rulltrappa upp till clas ohlson. Emil hittade såklart något att vifta med och vi höll på att få spader. Ross Green nu hade vi glömt dig helt! Fixade på något vis det vi skulle ha och så kom nästa utmaning, få Ellen nerför rulltrappan!
Ännu en utmaning åka rulltrappa ner vid h&m. Suck, vet inte hur vi ska komma förbi denna fobi för rulltrappor. Stunden på h&m skall vi bara glömma. Järnet till bilen och läxa upp ungarna och så startade den långa vägen hem. Ni vet den där vägen när barnen sparkar varandra, bits, kastar skor, mössor och jackor. Ni vet när föräldrarna först pratar med lugn röst och sen ändrar tonläge och till sist gastar att snart får ni gå hem. När nattasagan ryker (det är tunga artilleriet i vårt hus) och när datatiden på lördagen ligger illa till.
På något vis kom vi hem och på något vis fick vi barnen i säng och barnen somnade utan gråt. Då återstod bara att fixa Ellens telefon (min gamla) så hon kan ha den med till skolan imorgon. Pilla med telefoner hör ju inte till mina favoritintressen!
Imorgon är det en bättre dag punkt slut!