Har varit ensam med barnen sedan i söndags men ändå har veckan gått otroligt fort. Har varit massor av program. Ellen har ju sitt balatako och så råkade hon dessutom ha två kalas den här veckan. Mina föräldrar var snälla och ställde upp och skjutsade Ellen till det ena kalaset så jag hann med Emil till simhallen innan Ellen skulle hämtas från kalaset. Var så lyxigt att få vara ensam med Emil till simhallen. Vi mådde så bra av det båda. Så mycket fighter som vi två har, så mycket som vi diskuterar och kompromissar så är det skönt att bara skratta tillsammans.
En tur till maxi fun har vi också hunnit med den här veckan och så lite hämtmat som muta.
Nu är jag ju van att vara ensam med barnen och har arbetat ut ett system som fungerar. Mina nerver har kanske varit aningen kortare men det har främst berott på sömnbrist.
För det är inte mycket jag har sovit de senaste 5 nätterna. Det är något som varit borta helt enkelt. Vetskapen om att jag ensam ska få ner båda barnen om det börjar brinna. Vetskapen om att jag är ensam om det sker något gör att jag inte slappnar av. Sover ytligt om jag somnar och vaknar direkt barnen snarkar eller hostar. Senaste natt släpade jag båda barnen i vår säng och sov som en stock.
Inte har veckan blivit lättare av att Ellen började eftis och var lite trött av det och Emil fick längre dagar på dagis. Sen att pannan stannar och jag ska hinna få igång den och fylla på pellets samtidigt som ungarna grälar och är hungriga gör ju också att kvällen blir extra stressig.
Men nu har vi Anders på hemväg och imorgon är det jag som tar en joggingrunda med musik i öronen och har egentid för första gången på en vecka!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar