Måste bara än en gång skryta på det här med språkbad. Vi pratar ju numera naturligt finska hemma hos oss. En helt vanlig matbordssituation flyter lika bra på svenska som finska hos oss. Självklart hoppas vi att även sonen ska komma in till språkbad till hösten men skulle det inte bli så får han ändå en viss språkdusch på hemmaplan. Hittills kan han bara några få ord och fraser men han vet ganska bra när han ska använda dom. Ibland säger han till åt oss att han inte vet vad vi säger och vill att vi ska prata svenska.
Känns samtidigt som min finska blir starkare eftersom jag använder den betydligt oftare och det känns mera naturligt när jag använder den för att jag vill, inte för att jag är tvungen. Finska har ju alltid varit ett tvång för mig, aldrig ett språk jag skulle ha valt naturligt. I högstadiet drömde jag om att flytta utomlands för att slippa finskan. Nu har jag valt att bo i Finland och därmed också valt språk. Finnarna må prata om sitt pakkoruotsi men det är inget jämfört med den tvångsfinska jag våndats med från lågstadie till gymnasiet. Det krävdes en hel del svett och tårar och timmar av pluggande till absolut ingen nytta. I gymnasiet gick jag dessutom på extra finska kurs på sommarlovet för att säkert klara finskan, två somrar i rad. Än en gång till vilken nytta?! Det är först nu som jag tycker det är kul att prata eller öppnar munnen frivilligt och pratar finska :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar