Måste bara berätta om något av det vackraste jag vet. På kvällarna somnar lillkillen i vår säng. Det går inte att ändra på, vi ska ligga där bredvid honom Anders eller jag och då somnar han (oftast) på 5-10 minuter. Sen smyger man ut ur sovrummet och slänger sig på tv soffan eller viker kläder eller packar dagisväskor eller torkar kattskit (tar mera om kattskiten en annan dag).
Sen blir det även dags för mig för att gå och lägga mig. Smyger upp för en knarrande trappa och kikar in till världens sötaste dotter som ligger och susar, stoppar om henne igen för täcket ligger oftast i fotändan. Smyger in i vårt sovrummet och kryper ner i sängen till en mysig lillkille. Han är så söt där han ligger och snarkar, jag kan bara inte annat än snusa på honom som jag gjorde när han var baby. Numera luktar han ju absolut inte mysig baby utan snarare svettig lillkille eftersom han svettas så på natten men ändå. Han är så fin och så lugn och jag blir så lugn av att se honom. Efter en stund kommer Anders också i säng och ibland ligger vi bara och ser på lillkillen som är så fin och vi är bara så tacksamma för att vi fått våra två fina barn. Men oftast flyttar nog Anders Emil till sin egen säng för särskilt länge vill man inte ha lillkillen i mitten, han rör sig nämligen ganska mycket i sömnen och sparkars och knuffas. Men har det varit en tuff dag så är det skönt att avsluta den med att påminnas om hur mycket man älskar sina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar