Bara glada miner

Mamma det är bara glada miner här idag sa sonen vid frukostbordet. Ja plötsligt händer det och för oss är det större än en lottovinst! Alla kommer till matbordet utan protester eller utbrott. Samtliga familjemedlemmar sitter på sin egen plats och äter det som finns på assietten utan att gnälla!! Ingen retas utan alla deltar i en diskussion om huruvida Gud tände en stjärna före eller efter man tänder det fjärde ljuset. Blir ganska komplicerade diskussioner hos oss för de är finurliga och har många förslag våra små.
När alla ätit upp det de har fått försvinner en efter en iväg till sitt eget hörn. Sonen fick nytt lego av lillajultomten och dottern fick smink och lukttusch så idag går det ingen nöd på dem.

Huset är ostädat och julgardiner lyser med sin frånvaro men vi sätter julstressen på hyllan. På ytterdörren hänger en krans som dottern hade hem från eftis och på köksbordet står en turkos hyacint som sonen fixat på dagis. Nån stjärna lyser i fönstret och adventsljusstaken är framme och lillajulgranen står oklädd för vi hittar inte bollarna som hör till den. Men i år ska vi försöka hitta nån form av julfrid istället för julstress. Säger det varje år så få se hur det går :)

Finska

Måste bara än en gång skryta på det här med språkbad. Vi pratar ju numera naturligt finska hemma hos oss. En helt vanlig matbordssituation flyter lika bra på svenska som finska hos oss. Självklart hoppas vi att även sonen ska komma in till språkbad till hösten men skulle det inte bli så får han ändå en viss språkdusch på hemmaplan. Hittills kan han bara några få ord och fraser men han vet ganska bra när han ska använda dom. Ibland säger han till åt oss att han inte vet vad vi säger och vill att vi ska prata svenska.
Känns samtidigt som min finska blir starkare eftersom jag använder den betydligt oftare och det känns mera naturligt när jag använder den för att jag vill, inte för att jag är tvungen. Finska har ju alltid varit ett tvång för mig, aldrig ett språk jag skulle ha valt naturligt. I högstadiet drömde jag om att flytta utomlands för att slippa finskan. Nu har jag valt att bo i Finland och därmed också valt språk. Finnarna må prata om sitt pakkoruotsi men det är inget jämfört med den tvångsfinska jag våndats med från lågstadie till gymnasiet. Det krävdes en hel del svett och tårar och timmar av pluggande till absolut ingen nytta. I gymnasiet gick jag dessutom på extra finska kurs på sommarlovet för att säkert klara finskan, två somrar i rad. Än en gång till vilken nytta?! Det är först nu som jag tycker det är kul att prata eller öppnar munnen frivilligt och pratar finska :)

När jag blir stor

Mamma när jag blir stor då ska jag baka hallongrottor och koka varm choklad åt dig. Kommer du och hälsar på då? Utan att tveka lovade jag sonen att jag kommer. Men så konstaterade han att han nog måste bli vuxen först.
Vi pratar ofta om det här med att bli stor nu. Särskilt det här med att vi ska hälsa på när han flyttat hemifrån. Han fantiserar mycket om det och mycket om vad han ska bjuda oss på.
Han har också lovat att han skall köpa en riktig raggarbil och köra omkring med sin gamla mamma. Men så skall han också köpa en pansarvagn och där känner nog den här mamman att hon helst avstår från den åkturen...

öron, öron och öron

 

Det är inte lätt det här med öron. Först var det öroninflammation på öroninflammation. Sen fick hon rör. Så blev det hål i snibbarna för örhängen men de växte fast när de glömska föräldrarna glömde sätta i nya efter simhallsbesök. Så blev det nya hål som nu har börjat krångla sen vi tog bort de där första efter 6 veckor. Nu putsar vi morgon och kväll och glöm det att vi får byta örhängen, nu skall hon bara ha samma par hela tiden eftersom det gjorde så ont när vi försökte byta...

Men det räcker inte med det för nu krånglar det inne i örat också. En längre tid har hon klagat på hörseln och igår var vi till läkare och visst har röret i ena örat lossnat och finns kvar där för det är en vaxpropp i vägen. Men den fick inte läkaren ta bort för det gjorde så ont då Ellen troligtvis har en ny öroninflammation. Så nu går hon på sin x-onde penicillinkur för öronen. Ringde genast och bokade tid till öronläkaren som hon annars går till men vi fick tid först om 1½ vecka. Turligt nog så har hon inte ont i örat utan det irriterar mest att hon inte hör ordentligt!



Morsdag

Igår när Anders kom hem skuttade Emil genast fram och berättade att han har en hemlis åt honom men han får den först på morsdag :) Blir länge för pappan i vårt hus att vänta på sin farsdagspresent så vi får hoppas det blir på farsdag istället.

Det är mycket mysigt med sonen just nu. Fick höra positivt om honom från dagis. Sånt värmer när man annars kämpar med utbrott efter utbrott. När man hela tiden skall vara på sin vakt, alltid ligga steget före. Så fungerar allt som det ska på dagis, han kan sitta och jobba och "uppföra" sig. Dessutom när jag hämtade en dag så lekte han i dockvrån med ett annat barn, satt inte bara och lekte med lego. Inte för att jag ser det dom negativt att han bygger lego, han älskar ju lego. Men det var så fint där han satt i studentmössa (polismössa!), kände hur vi åkte 15 år framåt!

Han har ju också fått en kompis här hemma och de leker så bra. Visst kan de härja och busa men mellan varven leker de så man blir på riktigt bra humör.

När man har ett barn som kräver mer så ger det så otroligt mycket när man ser att saker och ting kan fungera normalt.

Har haft lite småbekymmer med dottern också men det är fixat och det är en gladare flicka här hemma nu. Är tacksam för den fina relation hon och jag har, att vi kan prata och reda ut bekymmer istället för att hon bara stänger in sig när hon mår dåligt.



Ensam

Har varit ensam med barnen sedan i söndags men ändå har veckan gått otroligt fort. Har varit massor av program. Ellen har ju sitt balatako och så råkade hon dessutom ha två kalas den här veckan. Mina föräldrar var snälla och ställde upp och skjutsade Ellen till det ena kalaset så jag hann med Emil till simhallen innan Ellen skulle hämtas från kalaset. Var så lyxigt att få vara ensam med Emil till simhallen. Vi mådde så bra av det båda. Så mycket fighter som vi två har, så mycket som vi diskuterar och kompromissar så är det skönt att bara skratta tillsammans.
En tur till maxi fun har vi också hunnit med den här veckan och så lite hämtmat som muta.

Nu är jag ju van att vara ensam med barnen och har arbetat ut ett system som fungerar. Mina nerver har kanske varit aningen kortare men det har främst berott på sömnbrist.
För det är inte mycket jag har sovit de senaste 5 nätterna. Det är något som varit borta helt enkelt. Vetskapen om att jag ensam ska få ner båda barnen om det börjar brinna. Vetskapen om att jag är ensam om det sker något gör att jag inte slappnar av. Sover ytligt om jag somnar och vaknar direkt barnen snarkar eller hostar. Senaste natt släpade jag båda barnen i vår säng och sov som en stock.

Inte har veckan blivit lättare av att Ellen började eftis och var lite trött av det och Emil fick längre dagar på dagis. Sen att pannan stannar och jag ska hinna få igång den och fylla på pellets samtidigt som ungarna grälar och är hungriga gör ju också att kvällen blir extra stressig.
Men nu har vi Anders på hemväg och imorgon är det jag som tar en joggingrunda med musik i öronen och har egentid för första gången på en vecka!!

Lappa byxor

Någon på Ellens skola har tydligen jättefina lappade byxor så när Ellen fick hål på sina tights så önskade hon också lapp. Sömnad och jag går ju inte riktigt ihop men idag orkade jag inte se mer på byxorna som lämnat på en stol efter tvätt. Klippte ut ett hjärta och konstaterade att de inte gick att sy på maskin och drog fram nål och tråd. Då kom lilldamen farande och ville sy. Jag sa nej och tänkte att hon kan ju aldrig fara till skolan i nåt hon sytt själv. Ångrade mig och visade hur hon skulle sy. Tryckte in en tom pappersrulle i byxbenet så hon inte skulle sy ihop det och där satt fröken sen och sydde och var sen så stolt över sina lappade byxor. För det är så roligt att sy. Blir nog att lära henne hantera symaskinen så slipper jag fålla byxor :-)